27 februari 2011

Kafka på stranden



av Haruki Murakami.

Annorlunda roman som är en slags fantasy-historia för vuxna. Kafka och Nakata rör sig parallellt i gränslandet mellan två världar. Deras öden hänger samman men riktigt hur och varför får man aldrig veta. 

Många lösa trådändar att fortsätta fundera kring.

Att historien utspelar sig i Japan är uttalat men ändå känns miljöer och dialoger ganska västerländska. Inte ens fantasy-känslan känns speciellt asiatisk. Kanske det är förklaringen till den känsla av besvikelse som blev kvar när boken var utläst.


26 februari 2011

Okända väsen




en historisk roman av Tracy Chevalier.



Hennes berättelse utspelar sig i 1800-talets sydengland när naturvetenskapen fått upp ögonen för fossiler och bygger på fakta om Mary Annings liv som fossiljägare i Lime Regis. Det är inte bara en berättelse om stenar och förstenade urtidsdjur utan också en intressant iakttagelse av könsroller och förminskandet av kvinnors upptäckter och kunskaper.


Läsvärd!

25 februari 2011

Den förtrollade staden



av Milton Hatoum är en svårläst kortroman som handlar om Armintos livslånga kärlek till den föräldralösa indianflickan Dinaura. Berättelsen tar sig fram från rikedom till fattigdom, från ungdom till ålderdom, från stolthet till desperation. Deras oskyldiga möten i barndomen leder fram till det verkliga mötet natten innan Dinaura försvinner. Hon finns inte någonstans och Arminto letar resten av sitt liv efter hennes spår.

Boken ingår i en serie om myter och Dinauras försvinnande ska tolkas med myten om Eldorado, den förtrollade staden på Amazonflodens botten. Myten om en parallellvärld under vatten fanns redan i den sydamerikanska mytologin.


10 februari 2011

Kvinnan som var en fyr



Viveka Lärn är i en berättarklass för sig. Här läser hon själv Kvinnan som var en fyr. Mästerligt, underhållande och inlevelsefullt.

Cecilia, medelålders kvinna som aldrig har älskat, hon har bara kunnat försätta sig i ett förälskat tillstånd vid alla hundratals romanser som hon har hunnit med. Nu möter hon den äldre Gabriel - som påstår att de hör ihop.

Berättelsen rör sig framåt i ett stillsamt tempo och Cecilias personlighet kan spåras tillbaka till uppväxten och föräldrarnas välmenande omsorger.

Jag blir sällan förvånad av bokslut. Även om jag inte kan lista ut exakt vad som kommer hända så brukar upplösningen ändå inte överraska. Den här romanen förstod jag hur den skulle sluta när den närmade sig slutet, men jag är ändå imponerad av Lärns skicklighet att knyta ihop alla trådar till slut.

Rekommenderas! Här kan man välja att låta sig underhållas eller själv leta efter djupet som finns under ytan.