The housekeeper & the professor

av Yoko Ogawa. En underlig och annorlunda liten bok. Men bra!

På svenska "En gåtfull vänskap" och den handlar om vänskapen mellan en kvinna som försörjer sig som hushållerska och en professor som behöver daglig tillsyn pga att han förlorat sitt minne efter en bilolycka många år tidigare.

Professorns strategi för att kunna hantera varje ny dag är att fästa minneslappar på sin kavaj. På en av lapparna står det därför "mitt minne är endast 80 minuter långt" och varje dag måste hushållerskan peka på en annan lapp och tala om för professorn att hon är hans hushållerska.

Hon städar, tvättar och lagar mat åt den gamla mannen som fyller sina dagar med att fördjupa sig i matematiska problem. Han öppnar också ögonen för talens mystik för den förbluffade hushållerskan. Det är vänskapliga tal, perfekta tal, talserier och makalösa ekvationer.

Hennes son knyter också starka vänskapsband med professorn som visar sig ha mycket bestämda åsiker om att barn inte får lämnas ensamma.  Varje ny morgon när hon presenterar sig och berättar att hennes son är i skolan kräver han att pojken ska komma till dem efter skolan. Pojken och professorn visar sig båda ha lika stort intresse av baseball, men professorn vet ju inget om dagens stjärnor och ligor utan är fast i minnet av forna storspelare och, natruligtvis, talmystiken i deras resultat.

Kärlek och stålull

självbiografiskt av Lisbeth Pipping. Hon berättar rakt och enkelt om sin och systrarnas uppväxt med sin utvecklingsstörda mamma. Enligt socialens bedömning gjorde Lisbeths mamma så gott hon kunde och de tre flickorna satt snällt på sina stolar när de hämtade ut socialbidraget varje månad. Det socialarbetarna aldrig tog reda på var att pengarna oftast spelades bort på enarmade banditer samma dag de fick dem. Det fanns aldrig någon mat i hemmet och det blev aldrig städat eller tvättat. Socialen såg heller inte hur mycket stryk barnen fick, framför allt Lisbeth som försökte skydda sina systrar.

Lisbeth utsattes för allvarlig mobbing i skolan men lyckades ta sig igenom barndomen tack vare sina skyddsänglar. De där vuxna som såg henne och som försökte göra något. På somrarna skickades flickorna ut på landet - inte för att de var utsatta utan för att alla stadsbarn fick den möjligheten - och i sommarhemmet fick Lisbeth känna på hur det skulle gå till i en riktig familj. Där uppmanades barnen att komma till de vuxna om de var rädda eller ville ha hjälp, inte tvärt om som var Lisbeths vardag.  

Spinnsidan

av Marianne Cederwall är den tredje fristående boken som handlar om två damer eller ska man kalla dem häxor, Mirjam och Hervor.

Den ena damen får en syn i början av romanen som pekar på tre allvarliga händelser som ska inträffa under deras närmaste framtid. Naturligtvis slår hennes förutsägelser in, ett barn som behöver hjälp, en man som måste frigöra sig från en despotisk fru och så en broder som lämnas av sin undergivna fru.

Den andra damen kämpar med att hitta sina häxkrafter och koncentrerar sig på att försöka lära sig att se människors aura. Till slut kommer hon på knepet; att titta lite snett bredvid personen och fokusera på bakgrunden.

Det är inte något actiondrama, vilket tilltalar mig, trots att händelseförloppet slutar i ond bråd död. Stämningen i romanen är lättsam och berättelsen rör sig framåt i sakta mak. Spänningen är dock obefintlig även om det i vissa partier i boken nog är meningen av uppfattas som lite och spänningsframkallande.

Varför romanen kallas Spinnsidan förstår jag inte riktigt även om förklaringen står i ett stycke i boken. Spinnsidan är benämningen på den sida där kvinnorna satt i kyrkan förr i tiden. På något vis ska det väl spegla att händelserna utgår från och kvinnorna, men kopplingen är inte självklar för mig.

Jag skulle nog aldrig ha kommit på att läsa boken om jag inte hade fått den. Det var trevlig och lättsam läsning även om innehållet i alla fall snuddade vid lite allvarliga ämnen. Det kan mycket väl tänkas att jag tar mig an de två föregående böckerna under semestern.

Kärleken till Frank

av Nancy Horan är en underbar och känslosam dokumentärroman.

Historien bygger på de tidningsartiklar och skriverier som gjordes kring den skandal som orsakades av arkitekten Frank Lloyd Wrights förhållande med sin tidigare klient Mamah Borthwick Cheney i 1900-talets första decennium.

Med historiska fakta som bas bygger Horan upp en känslofylld och gripande roman om hur deras liv hade kunnat se ut. Två självständiga, intelligenta och kulturellt intresserade personligheter möts och dras till varandra. I den relation de skapar ges båda utrymme för personliga intressen och utveckling. 

Mamah lämnar sin man och sina barn som en konsekvens av sin kärlek till Frank. Hon följer med honom när han ska arbeta i Europa och de lever tillsammans i ett år. Men Frank får inte skilsmässa av sin fru och när han åker tillbaka till USA stannar Mamah kvar i Europa, där hon kommer i kontakt med den europeiska kvinnorörelsen och bl.a. möter hon Ellen Key vars idéer uttrycker precis de tankar som Mamah saknat i den amerikanska feministrörelsen. 

Men Frank åkte inte hem till sin familj, i stället byggde han sitt och Mamahs hus som han drömt och planerat sedan länge. Taliesin, som uppfördes 1911 på familjen Wrights ägor i Wisconsin, byggdes i harmoni med landskapet och den omgivande naturen vilket är kännetecknet för Wrights arkitektur.

Mamah och Frank levde sedan tillsammans, bevakade av skvallerpressen, i Taliesin fram till den stora tragedin 1914 då en anställd i hushållet mördade sju personer och tände eld på byggnaden.

De målade grottornas land

är den avslutande boken i Jean M Auels serie om stenåldersfolket. Det måste vara 20 år sedan de första böckerna kom och det var fascinerande läsning tyckte jag då. Lätt att leva sig in i miljöer och det liv som Auel beskrev så detaljerat efter noggrann research inom historieforskningen.

Efter att ha läst De målade grottornas land förstår jag varför det tog sådan tid för författaren att skriva den. Hon måste helt enkelt ha haft slut på inspiration. Återupprepningar och repetitioner, ingenting som kändes nytt eller ens kunde knyta ihop säcken. Ingenting var spännande och inget kändes lärorikt. 

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Haruki Murakami har skrivit en personlig bok om sin löpträning. Jag trodde att jag kanske skulle få lära känna personen som skrivit roman Kafka på stranden, som jag läste för ett tag sedan, men jag blev besviken.

Visst handlar hela boken om Murakami och hans löpning och varför han springer, men något djup eller analys av sin egen person bjuder han inte på. Jag är fortfarande lika ovetande om hur en författare tänker som skriver en så suggestiv och mystisk bok som Kafka på stranden.

Kanske trodde jag att boken skulle inspirera lite till jogging också, men inte ens det fick jag ut av boken. Det är bara maraton för hela slanten och så ett par ultralånglopp på 10 mil på köpet...
Imponerande dock att en person kan ha så stark fysik att tåla så mycket slitage på kroppen som det ändå måste vara att springa så otroligt mycket.

Bägaren och Svärdet

av Riane Eisler är en bok som gör upp med världsordningen.

Forskning visar att åtminstone det gamla Europa har sin ursprungliga historiska grund i ett partnerskapssamhälle. Arkeologiska fakta från bl a det antika Kreta tillsammans med analys av historiska myter och berättelser bekräftar att det tidiga samhällsbygget inte bara var fredligt utan också rikt och kulturellt högt stående. Det byggde på en moderskultur där kvinnan som moder hade naturlig auktoritet och blev åtlydd, men det var inte ett matriarkat i betydelsen att kvinnorna bestämde över männen. Samhället byggde helt enkelt på att män och kvinnor levde fredligt med delade roller och utan maktkamp. Makt i det forna partnerskapssamhället betydde inte att bestämma utan var i stället synonymt med ansvar.

Det fredliga och framgångsrika samhället bröts ner av ett eller flera krigiska folk som invaderade Europa österifrån ca 4000-3000 år fvt. Genom att kriga och mörda och endast låta orörda kvinnor leva och bli hustrur och slavar tog de enkelt över de försvarslösa fredliga samhällena. Partnerskapssamhället ersattes av ett hierarkiskt, våldsbaserat patriarkat där kvinnor systematiskt nervärderades och klassades som lägre stående.

Eisler sammanfattar i sin bok hur patriarkatet sedan under de följande årtusenden byggde in sin maktstruktur i samhället så att alla försök att bryta det hierarkiska mönstret slogs ner. Bibliska berättelser censurerades. Myter skrevs om och spreds för att göra patriarkatet till norm. De senaste århundradenas forskning har varit så indoktrinerad i det patriarkala, hierarkiska tankemönstret att de inte ens har kunnat se de bevis som faktiskt hela tiden har funnits framför deras ögon - att det en gång i tiden fanns en högt stående kultur som inte byggde på makt utan på partnerskap mellan könen. Hittade man bevis för kvinnliga verk eller prestationer så nonchalerades dessa eller förvreds och förlöjligades.

Svärdet är symbolen för den hierarkiska mansstyrda härskarmodellen medan bägaren symboliserar det vårdande, givande och jämställda partnerskapssamhället. Under historiens gång har bägarens inflytande periodvis ökat eftersom den större delen av befolkningen intuitivt känner att det är "det rätta" sättet att ordna samhället, men försöken att förändra maktstrukturen har alltid slagits ner med våld.

Den oro som finns i världen idag ser Eisler som ett tecken på härskarsamhällets försök att slå ner den position kvinnor har lyckats uppnå i många samhällen i världen. Det finns ändå hopp om att bägaren kanske kan vinna över svärdet den här gången eftersom världen är så transaparent idag och det inte är lika enkelt att trycka ner världens kvinnor som det var för bara 100 år sedan.

Slutsatsen som jag läser in i boken är kanske lite för enkel. Genom att byta ut härskarsamhället mot ett partnerskapssamhälle i fred och samförstånd så kan vi rädda både jorden och mänskligheten. Men tanken är god och jag önskar av hela mitt hjärta att vi ska lyckas.