To kill a mockingbird

av Harper Lee är en one-hit-wonder från 1960.

Miljön är inspirerad av författarinnans uppväxt och hembygd, den amerikanska södern på 1930-talet. Slaveriet är sedan länge avskaffat men segregeringen är lagstadgad och accepterad i samhället. Liksom romanens huvudfigur, den 6-åriga flickan Scout, växte Lee upp med en far som var advokat. Lee påbörjade själv studier i juridik, men avbröt dem och flyttade till New York för att försöka nå sina författardrömmar. Det tog henne l0 år att få boken färdig, men så blev den också väldigt bra.

Scout och hennes äldre bror Jem leker obekymrat och funderar kring hur de ska få sin mystiska, osynliga granne Boo Radley att lämna sitt hus. Deras far Atticus Finch, fostrar sina barn till rättrådiga och ärliga medborgare. Till sin hjälp har han den svarta hushållerskan Calpurnia.

En dag får fadern ett bekymmersamt uppdrag, han åläggs att sköta försvaret åt den svarta mannen Tom Robinson som anklagas för våldtäkt på en fattig vit flicka. Rådande praxis i dessa fall är att försvarsadvokaten sitter bredvid sin klient och ser denne dömas för det han anklagas för. Men Atticus rättsmedvetenhet och människosyn gör att han vill försvara sin klient oavsett hudfärg. Det visar sig att hans klient omöjligt kan ha utfört det dåd som han anklagas för, ändå döms han som skyldig av juryn som inte förmår se bortom sina fördomar.

Atticus försöker lära sina barn det han själv ser, att människorna är goda men att samhället, strukturerna och de invanda tankemönstren i vissa lägen gör dem till djur (odjur). Scout ser rasismen, samhällets orättvisor och skillnader som görs mellan flickor och pojkar, men hon förstår inte riktigt och hon är medveten om att det är något ogreppbart som hon inte får fatt i.

Frågeställningarna som genomsyrar boken är tidlösa och detta är en klassiker som jag tror kommer hålla många generationer till.

"Mockingbirds don't do one thing but make music for us to enjoy. They don't eat up people's gardens, don't nest in corncribs, they don't do one thing but sing their hearts out for us. That's why it's a sin to kill a mockingbird."

Ordlista
Mockingbird = härmtrast
Mock = håna

Gubbe med katt

av Nils Uddenberg, psykiatern och livsfilosofen som mot sin vilja blev med katt på gamla dar.

Jag älskar såna här böcker där författaren delar med sig av sitt liv med husdjuren och erkänner sina känslor. Det är katten som spelar huvudrollen även om Uddenberg berättar utifrån sina upplevelser. Med en humoristisk och självironisk ton filosoferar han kring kattens förmåga få människan att göra som den vill. Båda mår gott av den relation som utvecklas, men det är ingen tvekan om vem som genom uthållighet får som hon vill och med självklar integritet styr och ställer.

Birgitta och Katarina

av Alexandra Coelho Ahndoril är en roman som försöker ge en personlig bild av den Heliga Birgitta. Det är inte en biografi utan en fiktiv historia om relationen mellan Birgitta och hennes man och till de åtta barnen, främst Katarina.

Historien börjar när Birgittas mor dör i barnsäng. Fadern skickar henne och hennes syster till släktingar. Två år senare blir Birgitta som 13-åring bortgift med Ulf. Hennes första tid som husfru på Ulfåsa var förvirrande och chockartad men hennes make är hänsynsfull och deras äktenskap skildras som respektfullt och harmoniskt. 

Som tid och samhällsklass förespråkar måste de lämna bort sina barn i ung ålder för att fostras. Birgitta har svårt att skiljas från sina barn men finner sig i de krav som ställs. Något går dock sönder i henne när hon tvingas gifta bort Märta med en, i hennes ögon, rövare. Därefter verkar det som att hon inte vågar älska sina barn längre. Detta präglar relationen med dottern Katarina som ständigt söker sin mors bekräftelse och som ömsom hålls nära, ömsom stöts bort.

Det röda fältet

av Mo Yan, den kinesiske nobelpristagaren.

Jag har en undran. Hur kan någon som skriver så vedervärdigt och äckligt ens bli påtänkt för nobelpris? Att den kinesiska historien varit våldsam och blodig, betyder väl inte att en författare som vältrar sig i hjärnsubstans, utdragna tarmar och blod i olika nyanser ska belönas med pris? Är det för att språket i övrigt faktiskt är bra och meningarna är väl uppbyggda? Det kan ju faktiskt vara översättarens förtjänst för allt vad jag vet...

Näe, splatterböcker - fy!  Och näe, den starka kärleken som skulle vara en del av denna historia kan inte rättfärdiga ett sådant frosseri i slaktsnaskiga krigsbeskrivningar.

Hemligheten på Mercy Close

av Marian Keyes är en sliskig blandning av lycka och leda.

Man måste beundra Marian för att med sitt ytliga och humoristiska språk ändå lyckas få med en rätt stor dos av mänskliga svårigheter och vemod. Inte helt vederhäftig skildring av den deprimerade Helen med självmordstankar som håller sig uppe med Cola light, jobb (?) och ny man. Vill man fundera kring problematiken kring människor med psykiska svårigheter så kan man ju lika gärna utgå från en lättläst chiclitt som något annat.

Övergiven

av Marinette Bohman är en bok jag plockade från Skaraborgs-hyllan. Alltid roligt att läsa historier som utspelar sig i närheten, om inte annat så är det intressant att se vad man tycker om miljöbeskrivningarna när man vet hur det verkligen ser ut. Det visade sig vara en ambitiös historia som inte höll distansen ut tyvärr.

Fösta delen av boken handlar om Adelia som blivit med barn och tvingats gifta sig som ung på 50-talet. Hon berättar i dagboksform hur hennes man misshandlar henne men hon står ut och lever för sina barn och sedan även för grannen som hon kyskt och generat förälskar sig i. 

I andra delen av boken berättar Adelias barnbarn Sofia om hur hon kommer till trakten för att forska i mormoderns liv och särskilt hennes överraskande och mystiska död.

Jag känner inte att varken dåtid eller nutid håller måttet i berättelsen. Adelias stoiska hållning till sin misshandlade man kanske inte utåt sett var underlig på den tiden, men jag uppfattar det mer som ett försök att koppla historien till dagens debatt om kvinnomisshandel. Det övertygar inte. Adelias dagböcker övertygar inte heller, de är för tillrättalagda för att kännas som en persons hemliga anteckningar om livet. Sofias efterforskningar i nutid övertygar inte heller, att hon skulle springa på den pigga 90-åriga polisen som genast börjar ge henne intressanta detaljer om fallet Adelia... Nej, det händer nog inte i Skaraborg. Men att Sofia skulle möta sin stora kärlek på pensionat i Skaraborg, ja det håller ju förstås, men det passade inte in i romanen. Tyvärr!

Sist men inte minst behöver boken korrekturläsas bättre.

Onda minnen

en spänningsroman av Iris Johansen.

Amerikanska presidentens dotter, Cassie, blir vittne till flera mord på säkerhetsvakterna när maskerade män stormar huset där hon passas av sin barnflicka. Flickan hamnar i ett apatiskt tillstånd och behandlas för traumat av flera läkare som inte kan få henne att vända tillbaka till livet.

Presidenten hittar sedan Jessica som har erfarenhet av att bota apatiska barn, bl a har hon behandlat sin egen lillasyster Melissa under många år då hon var "borta" efter att ha bevittnat föräldrarnas död i en bilkrasch. Melissa har efter att ha kommit tillbaka till livet en egenskap som gör att hon kan uppfatta parapsykologiska signaler. Det visar sig att hon kan besöka Cassie i den tunnelvärld hon har dragit sig tillbaka i.

Cassie var kanske, eller kanske inte, målet för det första attentatet. Presidenten anlitar en "spion" (?) för att hjälpa till att hitta förövarna. Oavsett vad de var ute efter vill presidenten att de ska ställas till svars för hans dotters trauma.

Boken var faktiskt inte så dålig som jag trodde att den skulle vara. Den är lättläst och ger några ganska bra person- och relationsskildringar som gör den värd att läsa.

Kniven i hjärtat

av Björn Ranelid är som väntat poetiskt och språkligt högtidlig. Det är där Ranelid är som bäst.

I Kniven i hjärtat berättas om den trogne och hårt arbetande familjefadern som funnit sin fru otrogen och därefter i sinnesförvirring (?) mördat både fru och älskare.

Han mördade också sin familj och sårade sina barn för resten av livet. Är de kval som fadern lider i fängelset tillräckligt för att sona brottet han begått. Det tycker han inte själv.

Jesus sista ord på korset var inte

av Jonas Gardell är lika snabbläst som hans twittrande. Några roliga meningar, men mest gardell-krystningar - inte sååå himla kul faktiskt.

Dinosauriejägarna

Deborah Cadbury berättar om tiden då geologin hade sin höjdpunkt i början av den naturvetenskapliga eran. Om hur de rika gubbarna roffade åt sig av äran för naturvetenskapliga upptäckter i geologins barndom. Om hur Mary Anning och andra fossilletare försåg samlarna med mängder av ovärderliga fynd. Om intriger mellan dåtidens vetenskapsmän, framför allt mellan Gideon Mantell och Richard Owen.

Hon berättar också om konflikter mellan vetenskapen och prästerna inom kyrkan som inte ville se några andra forskningsbevis än de som styrkte bibelns berättelser om alltings ursprung.

Boken ger en intressant inblick i hur den fantastiska gissningsleken, som det var i början, drev nyfikenheten framåt och hur bevis senare kunde framläggas för hur utdöda varelser hade sett ut och levat och hur deras fossil kunde hittas på så många olika platser.