Giganternas fall

Ken Follets första tjocka roman om 1900-talets historiska skeenden. Han beskriver tiden fram till och
genom första världskrigen utifrån ett antal familjers öden.

Navet är England med arbetarfamiljen Williams i Wales och adelsfamiljen Fitzherbert. Alla män i samhället arbetar i gruvan som ägs av Fitzherbert. Arbetsvillkoren i gruvan är svåra och fackföreningen jobbar för bättre lön och miljö. Earlen Fitzherbert, som är gift med en rysk prinsessa, inleder ett förhållande med sin unga husa Ethel, som är dotter i familjen Williams. Hon blir med barn och flyttar till London, till ett hus som earlen köper åt henne som kompensation för hennes tystnad. I London engagerar hon sig i kampen för kvinnors rättigheter och arbetar då tillsammans med earlens syster Maud som är den radikala lillasystern. Maud är beroende av sin bror som utan att ifrågasätta betalar alla hennes utgifter. Hon är dock inte så frigjord att hon törs offentliggöra sin romantiska relation till Walter.

Walter är diplomat i London. Hans familj kommer från Tyskland och utifrån hans roll som officer i den tyska armen beskriver Follet hur Tyskland tänkte och agerade i den konflikt som startade med ett dubbelmord i Sarajevo. Under hela kriget är hans tankar hos Maud, som han gifte sig hemligt med innan han var tvungen att lämna England.

Rysslands roll i historien berättas genom den fattiga familjen Peshkovs öden. Bröderna Grigorij och Lev blir faderlösa när deras far hängs inför ögonen på dem och den då unga tsarprinsessan, som senare gifte sig med Fitzherbert. Grigorij är den skötsamma brodern och han arbetar och sparar för att kunna emigrera till Amerika. Men ödet sätter käppar i hans hjul och när han till slut har biljetten till Amerika i sin hand, blir det hans bror som åker för att komma undan polisen som jagar honom.

I Amerika lever Lev på sin charm och driftighet. Som chaufför till en rik rysk "affärsman" träffar han den vackra Olga som visserligen är förlovad med senatorns son, men det hindrar dem inte att inleda ett förhållande. Senatorns son Gus blir förkrossad när Olga slår upp förlovningen och gifter sig med sin fars chaufför. Det är både genom Gus, som blir presidentens rådgivare, och Lev som den amerikanska rollen i världshistorien berättas.

Giganternas fall är en tegelsten på över 800 tättskrivna sidor. Genom att blanda autentisk historia med familjernas, där personliga relationer i mycket driver handlingen framåt har Follet skapat en riktig bladvändare. Det var helt klart värt alla timmar (och utebliven sömn) att läsa denna första del i en trilogi om 1900-talets historiska skeenden.

American gods

av Niel Gaiman var en besvikelse. Jag letade efter ett stycke svulstigt amerikanskt drama och jag  hittade en rörig fantasy. Ooops, 800 sidor waste... Eller inte förresten, jag har aldrig haft så lätt att somna på kvällarna som senaste månaden.

Adamssons

Gerda Antti om ålderdomshemmet. I jag-form berättar hon ur den bittra gamla damens synvinkel. Så dumma alla är och så dumt alla beter sig och nog var det bättre förr, visst var moralen större och hederligare, på den gamla goda tiden när kvinnorna som hon stod hemma vid spisen. Med ögonblick av klarsyn så dömer Nora sig själv, så dum hon var när hon försökte vara modern och frigjord.

Det är med ett leende i mungipan jag lyssnar till Gerda Antti när hon läser sin ljudbok. För den gamla damen Nora är ganska lustig i sin absoluta övertygelse om att hon vet sanningen, nu när hon sitter på hemmet och ser tillbaka på sitt liv (och andras liv).

Svartvintern

av Marianne Cedervall. Hervor och Mirjam härjar i Lappland.

Miriam tror hon har skadat sin beundrare med onda affirmationer och flyr till Lappland. Hervor släpper allt hon har för händer och flyger hem från New York. På sista flyget hamnar Hervor bredvid Ralf som har ärvt ett hotell i Kuiva.

I byn frodas fördomar och de trångsynta lever bredvid de öppensinnade och "goda". Ralf får problem med byborna pga sin läggning, hans pojkvän Erik kommer när någon har kastat en sten genom fönstret på hotellet. Ralf och Eriks värsta fiende visar sig också vara kvinnomisshandlare men Hervor och Mirjam står inte handfallna när det drar ihop sig.

Det händer så lite, trots att historien rör sig över en hel höst. Det gör romanen lite långtråkig och drar ner betygen. Men gemytligheten och den underliggande finurliga "häxkonsten" väger upp.

Fröken Julie och De lycksaliges ö

Fick en liten pocket med två av August Strindbergs verk innanför samma pärmar.

Fröken Julie är ju härlig läsning där man imponeras av dialogen. Strindberg hade skrivit ett förord i boken som var intressant att ta del av innan läsningen. Man både avskyr och beundrar honom samtidigt, hans människosyn är ju närmast skrattretande men han kan ju uttrycka sig fantastiskt. Språket som ju är så tidlöst, vackert och klassiskt.

De lycksaliges ö var okänd för mig tidigare. Inte så konstig kanske, det var en trist historia som inte inspirerade och för ovanlighetens skull tyckte jag inte att språket var på den vanliga nivån. Det handlade om ett skepp med förvisade småbrottslingar med familjer som seglade iväg från hemlandet. På havet förliste skeppet i en storm och de tog sig i land på en paradisö. Allt fungerade och alla levde i harmoni, tills den dagen då prästen - som de trodde hade drunknat - dök upp. Konflikter började uppstå och till slut rämnade hela paradisön och de fick ta sina båtar till ett annat land. Där byggde de upp samhället igen med början som jägare och sedan blev några bönder, olika samhällsklasser uppstod med tydliga förklaringar hur och varför. Nej det var inget roligt. Vet inte om det skulle vara ett politiskt inlägg eller ett vetenskapligt.

Bokklubben vid livets slut

Will Schwalbe berättar ömsint om hur hans relation till sin mor Mary Anne fördjupades genom de böcker de läste under hennes sjukdomsperiod, då hon levde sina sista år med cancer i bukspottskörteln.

Genom de olika böckerna berättas inte bara om deras relation utan också Mary Annes livsverk, hur hon arbetade för att hjälpa människor. Både internationellt och i sin närhet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att hjälpa. Man måste heller inte åka ut i världen och arbeta med flyktingar eller som volontär, det kan räcka med ett ekonomiskt bidrag till en hjälporganisation.

Små solfåglar långt borta

av Christie Watson utspelar sig i Nigeria. Romanens berättarröst är Blessing, en tolvårig flicka med starka band till sin storebror Ezikiel. Syskonen avgudar sin far, men rycks upp ur sitt trygga liv med luftkonditionering, kylskåp, rinnande vatten och skola, när deras mor, Timi, överraskar honom ovanpå en annan kvinna. De flyttar hem till moderns föräldrahem på landsbygden i Nigeria.

Morfar, som har konverterat till islam, styr familjen och anställda med järnhand men har inte något arbete och de pengar som kommer in räcker inte till skolavgifter. Timi får anställning på hotell och jobbar på alla möjliga tider för att få ihop pengar till skolavgift och mediciner till Ezikiel som har jordnötsallergi.

Mormor tar med Blessing och börjar lära upp henne i barnmorskeyrket. Närgångna och gripande scener om könsstympade nigerianska kvinnors förlossningar. Mormor försöker förklara kulturen och varför många mödrar fortfarande vill stympa sina nyfödda döttrar men hon lär Blessing hur fel det är och hon får handgripligen lära sig alla problem det orsakar.

Landet är fullt av miljöförstöring, oroligheter och kidnappningar pga engelsmännens exploatering av landets oljeresurser. Ezikiel som inte klarar skolgången pga sjukdom dras till ungdomsgängen som kidnappar vita oljebolagsarbetare.

Trots fattigdomen, oroligheterna och tragedierna andas ändå romanen hopp. Personerna utvecklas och ser en framtid i landet. I alla fall ser Blessing Nigerdeltat som sitt hem.

Det går an

av Carl Jonas Love Almqvist. Sara Videbeck och sergeanten Albert träffas då de reser mellan Stockholm och Lidköping. Sara är glasmästardotter och van att styra och sköta sig själv. Hon driver glasmästeriet efter sin fars död, men kommer att förlora rättigheterna när modern går bort. Men det hon har redan planerat hur hon ska reda sig utan att behöva gifta sig och lämna bort sitt självbestämmande till en man.

De blå damerna

av Kristina Appelqvist. Till slut var ju till och med jag tvungen att ta tag i den här lokala deckardrottningen från Skövde. Och visst var det kul att läsa om stölden och mordet i konsthallen. Där har jag ju faktiskt jobbat - på riktigt.

Inga mord och inga stölder, inte ens ett stöldförsök när jag satt och vaktade tavlorna. Skam till sägandes minns jag inte ens vem eller vad som ställdes ut när jag vaktade. Låååångtråkigt var det. Det var inte boken.

Allt vi aldrig gjorde med varandra

av Inger Alfvén är en roman som verkligen tilltalade mig. Den är lätt att läsa med sina korta kapitel där romanens personer får komma till tals utifrån sitt eget perspektiv. Speciell knorr att den avlidna styvfadern får spöka med sina efter-döden-tankar också.

Persongalleriet består av Viktoria, Marianne (Viktorias mamma), Harald (Viktorias pappa), Perry (Mariannes nya man), Max (Perrys son), Jonas (Viktorias tilltänkta make), Sonja (Haralds nya fru) och Anders (Haralds granne).

Hela romanen utspelar sig en midsommarafton. Viktoria ska gifta sig, inte av kärlek utan för att hon vill ordna upp sitt liv. Hennes karriär som fotomodell har gått i stöpet och hennes relation till Max har tagit en traumatisk vändning då han har hamnat i fängelse anklagat för att ha dödat sin flickvän. Viktoria och Perry står på Max sida medan Marianne vänt sig ifrån styvsonen och när Perry hastigt dör hamnar både Viktoria och Marianne i en sorgereaktion där de också måste välja väg framöver.

Alfvén har ett vackert språk utan att vara tillkrånglat, hon återger så träffsäkra reflektioner att jag bara njuter när jag läser.

Det som inte växer är döende

av Jesper Weithz är en thrillerliknande roman om två människor som får uppleva hur världen rämnar omkring dem.

Lite krystad spänning, men för all del spännande. Genom hela romanen så hålls hoppet uppe genom den planerade resan till Brasilien, till den enda plats där Lotte kan få hjälp att överleva sin sjukdom. Henrik ska bara ta en avstickare som hans jobb kräver innan han ska ansluta vid kliniken. Hoppet hålls uppe ända till det faktiskt är för sent.

Ett mycket svart slut, men det är slutet som lyfter boken trots allt. Här passar verkligen att avluta berättelsen med ett stort, svart avgrundsdjup.

Kriget är slut

Morgan Allings självbiografi om sin uppväxt hos missbrukare och som fosterbarn.

Väldigt bra och inlevelsefullt uppläst. Det är beviset på att han är en så bra skådespelare som han hela tiden ville bli.

Riktigt bra miljöskildringar och alla som växte upp på 70-80-talet kan nog känna igen skolmiljöerna och gårdarna.

Det jag inte förstår är hur han kan "komma ihåg" vad han tycket och kände som 4-åring. Jag har också bott på barnhem som 4-åring, men inte kommer jag ihåg mer än några få detaljer. Antingen har Morgan Alling ett fenomenalt minne eller så har han återskapat sina minnen (dvs lagt sina vuxna värderingar i hur han borde ha känt).

Om en pojke

av Nick Hornby

Bra bok, fantastiskt uppläst av Johan Ulveson. Visst, lite "chick-lit-varning" men det fungerade bra. Lite lättsamt utan att tveka inför de svåra frågorna.

Springkällan

av Kerstin Ekman.

Fortsättningen på Häxringarna och nu tar det sig. Fantastiska miljöbeskrivningar av staden som vuxit fram och ännu bättre skildringar av de arbetande kvinnornas vardag och slit.
Höjdpunkten i den här delen av Katrineholms-sviten är när Ekman beskriver hur Dagmar syr upp den grå klänningen åt sin mor Frida. Kanske måste man kunna sy för att förstå hur fint beskrivet det är, alla slag, infordringar, knapphål, tygets struktur och fall, utprovningen, saxens hårda stål mot borden när delarna ska klippas till.
En annan fin del av boken är porträttet av Hennes nåd på Lilla Himmelsö, berättat genom Ingrids upplevelser när hon tjänar som kammarjungfru. Ingrid som lärt sig tänka på klasser av sin bror Konrad konstaterar "Jag har lärt mig tänka hennes tankar och vet hennes önskningar förr än hon själv. När började det? Hon skulle inte tänka mina tankar om vi så ginge här i tusen år."

Brida

Paolo Coelho gör en djupdykning i häxornas och magins värld.

Brida vill lära sig om magin. Hon finner mästaren ute i skogen, som visar sig vara hennes andra hälft (en person som har delat samma celler i en tidigare inkarnation), men hon ser det inte eftersom hon inte är insatt i solens tradition. Mästaren tar sig ändå an henne och undervisar henne, han som har väntat hela livet på att finna sin andra hälft måste visa stora prov på självbehärskning för att inte avslöja det uppenbara för Brida.

Brida lär sig också månens tradition hos Wicca som när tiden är inne låter henne gå igenom riten att bli en häxa. Vid initieringsriten har Brida redan upptäckt att mästaren är hennes andra hälft, hon tvingas välja då hennes fästman också är hennes andra hälft.

Betyget blir godkänt, inspirationen att fånga det andliga är oerhört stark. Många delar av andligheten kan ju appliceras i vår vanliga vardag, vi måste ju inte leka häxa för det.

Häxringarna

av Kerstin Ekman.

Med stora förväntningar om att känna igen miljön så blev jag snabbt besviken. Många personer och det är svårt att få kontroll på historien. Vem är släkt med vem och vem känner vem och vem styr vad? Bokens höjdpunkt kom på slutet, när Tora vakar över sin mormor då hon ligger för döden. Vackert skildrat av både miljön och stämningen i stundens allvar.

Bara ett barn

av Malin Persson Giolito är ett försök till kombination av advokatdeckare och psykologisk skildring av barnmisshandel. Inte en speciellt bra kombination.

Alex är pojken som bråkar i klassen. Lärarinnan upptäcker en dag att han har brännmärken på armarna och anmäler tillsammans med skolsystern. Lärarinnan saknar Alex när han har omhändertagits av de sociala myndigheterna.

Sophia är advokaten som ska företräda Alex. Hon är sliten, har problem med relationer, sover dåligt och i romanen ägnar hon förvånande lite tanke- och arbetsmöda åt sin klient.

Förstår vad författaren vill peka på, men tycker inte hon lyckats med formatet. Misstänker att författaren vill fortsätta med en serie om Sophias fall.

Nattönskningen

av Anne B Ragde. Tur att jag redan läst Berlinerpopplarna och de andra delarna i den trilogin, hade jag börjat med Nattönskningen skulle jag aldrig läst något mer av Ragde. Men eftersom jag redan är övertygad om att hon är en bra författare så lyssnade jag färdigt på Nattönskningen som jag lånat på bibblan.

Kanske finns det en godtagbar ursäkt för en författare att försöka porträttera en nymfomanisk 40-årig kvinna i livskris som finner den "sanna" kärleken till slut, fast djupt ifrågasatt förstås. Jag förstår det bara inte.

Det goda inom dig

av Linda Olsson är en roman om ensamhet och utsatthet.

Marion, hette Marianne, men bytte namn när hon flyttade, eller flydde, till Nya Zeeland. Hon flydde ett kraschat äktenskap men ännu mer från sin förträngda barndom. I sin nya värld jobbar hon som läkare. Hon bor ensam  och sköter sig själv.

När hon träffar Ika, en infödd pojke med autistiska personlighetsdrag, dras minnena fram. En dag hittar hon
pojken misshandlad och hon kontaktar hans moster som han bor hos. I stället för att anmäla mostern kommer de överens om att pojken ska bo hemma hos Marion så länge. En kväll ringer mostern och vill ha tillbaka Ika, för att inte gå miste om underhållspengarna.

I den parallella historien om Mariannes barndom är vanvården en del av vardagen då hennes mor inte har förmågan att ta hand som sina barn när hennes man börjar dricka och misshandla hennes. Dramat tar en ände i förskräckelse och syskonen separeras och får växa upp utan att längre ha någon kontakt med varandra.

Blå Koral

Louise Boije af Gennäs fortsättning på Högre än alla himlar. Fortsättningen var bättre än första delen. Personerna hamnar i "riktiga" svårigheter och tar sig inte lika lätt ur det. Kanske vill författaren spegla människans utveckling eller så har hon utvecklats själv.

Realistiska öden och människoskildringar som griper tag. Psykologiska porträtt som är riktigt trovärdiga.

Kejsaren av Portugallien

av Selma Lagerlöf

Klara Fina Gulleborg, sin faders ögonsten, kan i hans ögon aldrig göra fel. Hon för glädje med sig till familjen och bringar lycka över den lilla stugan. Jan i Skrolycka kan inte acceptera att dottern gett sig av, han målar upp en fantasivärld där dottern lever och gör gott.

Bruce

av Peter Ames Carlin är en typisk biograf i med en kronologisk upprepning av platser och personer. Kanske räddas läsupplevelsen av att jag känner igen både personer och sånger. Författarens känsla för rockmusiken och beundran av Bruce Springsteen lyser igenom men trots detta tvekar han inte att beskriva idolens dåliga egenskaper, dock med upprepade förklarande ursäkter.

Skriet från Vildmarken

av Jack London. Hunden Bucks liv, från 4-årig sällskapshund i Södern till arbetande draghund på guldfälten i  det iskalla Alaska. Han är stark. Han är smart. Han lär sig genom att studera miljön och att inte göra några ogenomtänkta drag.

Jag ska göra dig så lycklig

är Anne B Ragdes första roman är en historia om de boende i en trappuppgång i ett nybyggt hus i mitten på 60-talet. Fina, jordnära personporträtt och en realistisk miljöskildring.

Underhållande tidsskildring där killen som springer runt och säljer titthål till ytterdörrarna blir den sammanhållande figuren. Familjerna skildras realistiskt och naket och det är alltid intressant att läsa miljöskildringar av sällan skildrade vardagsmiljöer.

The good of small things

av Arundhati Roy. Ville läsa om boken på originalspråket. Överraskad över de otroligt slingrande ordvändningarna och ovanliga ord. Hade jag slagit upp alla ord jag inte kunde exakt översättning på, skulle jag aldrig blivit klar.

Porto Francos väktare

av Ann Rosman
en roman som utspelar sig i 1700-talets Marstrand som då var en fristad för tjuvar och banditer.

Gracelin O'Malley

av Ann Moore är en smörig historia med många scener ur det våldsamma och vidriga 1800-talets Irland då landet svalt. Behållningen är en insikt om Irlands historia även om författaren inte riktigt klarar att ge historien det känslomässiga djup den skulle kunna ha.

Om katter

av Doris Lessing är en samling av hennes kattberättelser. Fina kattporträtt med realism och känsla.

Djurvänner

av Anton Marklund är en roman om föräldraskap.  

Hur olika reagerar och resonerar mammor och pappor inför de situationer deras barn hamnar i.

Hunden

av Kerstin Ekman. Så inkännande om gråhunden som överlever ute på fjället.

Och så levde de lyckliga

av Lucy Dillon är lättläst och lättglömt. Men ett fint omslag på födelsedagspresenten från farmor.

Skojarna i örtagården

av Arto Paasalinna. Som vanligt en ganska rolig historia, med allvarliga undertoner. Och lika vanligt är att historien är o-trolig.

Grottbjörnens folk

Jean M Auels romansvit om stenåldersflickan Ayla är tidlös och tål att läsas om. Mycket detaljer om tillverkningstekniker och om naturen och den tidens växter och djur. En berättelse som får fantasin att rulla igång. Kan det ha varit så här människorna levde i forntiden?

Moderspassion

av Majgull Axelsson

Huvudpersonen Minna driver en restaurang utanför Arvika. Hon ärvde den av sin moster, den enda person som brydde sig om henne när hon var barn.

När Minna själv får barn, blir dottern den hon lever för. Hon skämmer bort henne och skryter om hur vacker och duktig hon är. Men hur påverkar hennes intensiva uppmärksamhet dotterns utveckling?

Hunden som hade en gammal själ

novellsamling insamlad av Jennifer Basey Sander från Amerika. Inte alls så berörande berättelser som jag hade hoppats. Klart att varje berättelse har rört just den husse/matte som skrivit, men det fattas i berättarteknik och faktiskt också allmänintresse i många fall.

Änglar

av Marian Keyes handlar om systern Maggies äktenskapskris. Maggie inser att hennes äktenskap är över när hon förstår att Garv har varit otrogen. Hon flyr till Los Angeles för att komma ifrån och bearbeta det som hänt.

I sann Keyes-anda blir det fest, glamour, humor och känslor (ytliga sådana, men ändå). Men Keyes räds inte att blanda in allvarliga ämnen och i Maggies historia är det barnlöshet, abort och missfall som avhandlas.

Högre än alla himlar

av Louise Boije af Gennäs  är en riktig tegelsten, enda orsaken att jag inte fått värk i bokhållarhanden är att jag valde pocketupplagan och den väger ju inte såå mycket.

Det tog väldigt lång tid att komma in i boken. Miljön i Stockholms innerstad bland välbärgade, välutbildade och väluppfostrade människor är inte speciellt lockande för mig. Den perfekta fasaden försöker målas realistisk genom att ge personerna några mer eller mindre sympatiska personliga skavanker.

Men till slut fångades jag ändå av känslan. Gemytligt trots att författaren försökt väva in svåra och traumatiska händelser, både personliga och i omvärlden. Miljöskildringarna av Stockholm är fina, men kanske i lite för långa passager. Dialogerna är ofta skickligt återgivna och rör sig naturligt mellan ämnen, så där som man i verkliga livet ibland undrar - hur kom vi att prata om det här? Tidslinjen med avstamp i millennieskiftet är tydlig och nutidshistorians viktigaste händelser vävs in på ett avvägt sätt i berättelsen.

Personskildringarna är också skickliga och man förstår att författaren är en människokännare som förstår sig på både personligheter och relationer. Ändå tycker jag det är synd att hon lägger de psykologiska förklaringarna "i munnen" på sina rollfigurer. De blir som besatta av en övernaturligt stor självkännedom. Men så är det kanske i de fina kretsarna i storstaden, att alla förstår och vet varför de känner och reagerar på händelser bara de får tänka ett par timmar eller dagar och gråta en skvätt. Vad vet jag om det? Det övertygar dock inte utan jag förblir skeptisk till den återgivna förmågan till självinsikt hos romanfigurerna.

-

Lantliga scener

av Amos Oz. En fascinerande samling noveller som alla utspelar sig i en liten israelisk by. De olika novellerna har olika huvudpersoner, som tangerar varandra utan att egentligen höra ihop. Vackert skrivet och dessutom spännande med många frågor men inga svar. Tillsammans ger novellerna en bild av byn och många tankar om vad som egentligen pågår.

Rekommenderas varmt!

Delhis vackraste händer

av Mikael Bergstrand är den där genren feel good med manlig huvudrollsinnehavare.

Huvudpersonen, Göran, har sådär lagom självinsikt och både förstår och inte förstår varför han får sparken. Han verkar lite osympatisk i början av berättelsen men växer så klart in i rollen och utvecklas både som människa och som romanfigur.

Från trista Malmö, där vardagen med skilsmässa och karriärkatastrof gör Göran till en trist figur, går resan till det varma och kaotiska Indien. Göran hänger inte riktigt med i svängarna, får akut matförgiftning men hamnar till slut i den genomsympatiska och förmögna Yogis omsorg. Vänskapen mellan de två är självklar från första början och när Göran träffar den vackra, men ack så gifta, Preeti ser Yogi tecken överallt, att denna kärlek är förutbestämd av gudarna. Göran beslutar sig att stanna i Indien och tillsammans med Yogi gör de upp planer som de sätter i verket.

Från mörker till ljus

av Baby Halder är en självbiografisk roman som beskriver Babys uppväxt och liv i Indien på 1980-90 talet.

Babys mor överger familjen när maken så sällan kommer hem och som aldrig skickar pengar. Barnen blir i mångt lämnade vind för våg i det övergivna hemmet. Fadern är nog kärleksfull men kan inte tackla situationen och den nya hustrun han tar dricker alkohol precis som han. Som tolvåring blir Baby bortgift med en 14 år äldre man och som 13-åring föder hon sitt första barn.

Det är fattigdom. Det är misär. Men Baby minns att barndomen innehöll mycket skratt och glädje. Hon minns sin mors enträgna önskan att barnen skulle gå i skolan och Baby har lärt sig grunderna i att läsa och skriva. Hon förstår att skolan är den enda vägen till att skapa sig ett bättre liv. Men hennes make bryr sig inte om att låta sonen gå i skolan. Trots knappa omständigheter och misshandel accepterar Baby sin situation och föder ytterligare två barn. Men en dag misshandlar maken henne en gång för mycket och hon lämnar honom.

Hon tar sig till Dehli där hennes bröder bor. De visar ingen entusiasm över att hon kommit dit men får till slut hjälp att hitta ett arbete som hemhjälp i ett hus där hon kan ha sina två minsta barn hos sig. Hon arbetar under slavliknande förhållanden. Men en dag uppdagar sig ett tillfälle till ett annat arbete och hon flyttar. Mannan i det huset upptäcker hennes intresse för böckerna i hans bibliotek. Han uppmanar henne att läsa och senare att börja skriva. Han ser också till att hon kan låta sina barn gå i en skola i närheten under tiden hon arbetar hos honom.

Det hon skriver på hans uppmaning blir grunden för den här boken. Det är ingen solskenshistoria. Det är inget litterärt mästerverk. Men det är en skildring av ett levnadsöde i det moderna Indien. Historien visar på de klasskillnader som finns i Indien och ger med enkel realism en bild av den kultur som byggs på familjeband i det stora landet.

Heliga Birgitta, åttabarnsmor och profet

Birger Berghs bok är en inspirerande sammanställning av Birgitta Birgersdotters liv under 1300-talet. Med fakta och historiska källor som grund skildras Birgittas liv och religiösa uppenbarelser och sätts in i det historiska och kulturella sammanhanget som då rådde.

Birgitta föddes inte bara i en rik familj, utan också inom Sveriges högsta aristokrati. Den miljön gav henne möjligheter att utvecklas till en profet som med ödmjuk järnvilja genomförde sina föresatser eller rättare sagt gjorde det som Gud hade talat om för henne att hon skulle göra.

Intressant är att Bergh så tydligt klargör att det alls inte var säkert från början att Birgittas syner och uppenbarelser var gudomliga. I den tidsepoken var emellertid kyrkan väl förtrogen med och hade system för att avgöra om det var Gud eller Djävulen som talade genom människor. Birgitta själv tycks ha varit mycket osäker och rädd för att hon var besatt, men fick till slut bekräftat av sina biktfäder och andra av kyrkans män att det var Guds ord och bilder som kom till henne.

När Birgittas biktfader blivit säker på att det var gudomliga uppenbarelser såg han till att alla drömmar och uppenbarelser dokumenterades. Birgitta skrev senare också själv ner allt Kristus och jungfru Maria talade med henne om och hennes biktfar översatte allt till latin. Många av uppenbarelserna hade politiska undertoner och Birgitta förmedlade budskap från Kristus till både krigsherrar, kungar, biskopar och påvar.

Vare sig Birgittas uppenbarelser var psykologiska "fantasifoster" eller medvetna uttalande utifrån hennes religiösa övertygelse så kunde hon inte i den miljö hon befann sig, handla annorlunda än hon gjorde. Hon var djupt troende katolik och hade från barndomen övertygats om att gud talade direkt till och genom henne.  Bergh tydliggör detta på ett närmast humoristiskt vis och tar upp många exempel på hur uppenbarelserna kom till Birgitta och Kristus övertygade henne då hon var i tvivel eller var tvehågsen. Ibland är det, med moderna ögon sett, nästan lustigt lämpligt timade uppenbarelser.

Alla var heller inte övertygade om hennes uppenbarelser i samtiden. Det finns historiska dokument som berättar om samtida som häcklade hennes profetior och förutsägelser och kallade henne spågumma. Framför allt från tiden i Sverige innan hon reste till Rom för att få påven att stadfästa de klosterregler hon fått i uppenbarelse från Kristus.

Alef

av Paulo Coelho överraskar genom att vara bättre än mina förväntningar. Jag trodde nog att Coelho skulle börja rada klyschor efter varandra, men så kändes det inte alls under läsningen.

Han skriver om om sig själv och sitt sökande, men trots den personliga vinklingen så känns berättelsen inte självbiografisk. Nej det är lite för långsökt att färdas mellan olika tidsdimensioner för att kännas realistiskt, men det gör ju inte berättelsen sämre för det.

Många scener i boken är inkännande och uttrycker en god kännedom om människans olika sidor, både de bättre och de sämre. Resan längs transibiriska järnvägen känns inte pinsam även om det är en uppenbar metafor för livet och det skrivs till och med svart på vitt. Resan har sin roll och Coelho håller metaforen på plats genom sin berättarkonst.

Det enda som tar ner helhetsintrycket är att Alef (punkten där allt finns på samma plats på samma gång) faktiskt finns i en järnvägsvagn som tuffar fram genom Sibirien. Lite mer kosmiskt än så vill jag faktiskt ha det.


Det var länge sedan jag läste Coelhos tidigare romaner, mer än fyra år sedan tydligen - eftersom jag inte har listat dem på bloggen.

- Alkemisten (om att följa sina drömmar)
- Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät (om kärlek och rädslor)
- Djävulen och fröken Prym (om girighet)
- Veronika bestämmer sig för att dö (om psykisk ohälsa och omhändertagandet)
- Zahiren (om besatthet)
- Pilgrimsresan (om sökande)

De små tingens gud

av Arundhati Roy är en berättelse om en familj i den indiska byn Ayemenem.

Tvåäggstvillingarna Rahel och Estha har en magisk närhet till varandra som inte bryts trots att de skiljs åt.

Romanen flyter mellan barndomen och nutiden, berättelsen återger inte bara tvillingarnas relation utan också moderns och farföräldrarnas liv. De lever i en by där kastsystemets normer sitter djupt men som också påverkats av de brittiska kolonisatörerna. Den gränslösa kärleken lockar samtidigt som rädslan för att inte bli älskad alltid finns närvarande.

Tvillingarna älskar varandra. De älskar varandra mer än sin mor, som ställer villkor för att barnen ska bli älskade. De älskar Velutha, paravanen som mormodern anställt i strid mot vad som är brukligt, som hjälper dem att laga båten vilken de ska använda när de rymmer från sin mor. Velutha älskar tvillingarna och han älskar deras mor. Kärleken leder till den stora tragedin.

De elva sammansvurna

av Ann och Marianne Fredriksson är en av de bästa böckerna som skrivits om gruppsykologi.

Enkelt och med träffsäkra skildringar av ett arbetslags svårigheter, berättar och övertygar författarna om gruppen som en självständig organism. Människor är sociala varelsen och grupptillhörighet är en grundförutsättning för vår existens. En grupp är i princip alltid starkare än den enskilda människan då grupptrycket minskar individens förmåga att tänka självständigt.

På samma sätt som en enskild människa går i försvarsställning när hon hotas, sker samma sak i en grupp. Dynamiken i gruppens försvar kan göra att destruktiva krafter och beteendemönster utvecklas. Mycket beror på vilka normer som finns i gruppen, hur medlemmarna förhåller sig till varandra och hur de agerar mot yttervärlden.

Genom att lära sig förstå hur grupper fungerar och hur starkt grupptryck kan vara, är det möjligt att se och förhålla sig någorlunda neutral till konflikter som uppstår mellan människor. Det går nog aldrig att hindra konflikter att uppstå, men man kan förhindra att de urartar.

Vi kom över havet

av Julie Otsuka är en kort liten roman om de kvinnor och flickor som lämnade Japan under 1920-talet för att gifta sig i USA. De flydde fattigdom och utanförskap och hoppades alla på ett bättre liv på andra sidan Stilla havet.

Men vad väntade dem? Tungt arbete, fattigdom, sexuellt förtryck, misshandel för de flesta visade det sig. De lämnade risfälten för att hamna i fruktodlingar. De lämnade familjer för att hamna i utanförskap. Japanerna tilläts aldrig ta plats i det amerikanska samhället. Efter tjugo år har de flesta ändå fått ihop hem och försörjning och då fördrivs de alla av rädslan för att de ska vara spioner och förrädare. Alla japaner sätts på tåg och förs bort. Grannar, skolkamrater, bekanta - ingen vet vart de tar vägen. Ingen vet om breven som kommer till slut är äkta eller falska.

Författaren har gjort upprepningar till bokens genomgående litterära egenskap. Jag måste erkänna att det var jobbigt. Nitton meningar i följd som börjar med Vi... 65 meningar i följd som börjar med Vi födde... I första kapitlet börjar 11 stycken med På båten...

Jobbigt också att berättarrösten inte är konsekvent. Större delen av romanen berättas av "oss", men på slutet när japanerna har körts bort, låter författaren "de andra" avsluta berättelsen. Det är kanske ett smart litterärt grepp som ska ses symboliskt, men jag tyckte det kändes abrupt och konstigt att bryta mönstret.

Romanen var i alla fall lättläst och full av känsla. Det är en bok som man inte glömmer och som ger kunskap om hur japanerna sågs och behandlades av amerikanarna.

A grain of wheat

är skriven 1967 av den den kenyanska författaren Ngugi wa Thiong'o. Romanen handlar om människorna i byn Thabai  under kampen för självständighet i Kenya.

Mugo, den föräldralösa, ensamma och anspråkslösa hjälten. Han hjältestatus grundas på att han ledde en hungerstrejk som fängslad i britternas hårda arbetsläger. Det hans beundrare inte vet något om är varifrån Mugo fått sin "själsstyrka", som egentligen inte är något annat än skuld och skam.

Gikonyo, den blyga som lyckades vinna den åtråvärda Mumbi genom att tillbakadraget ägna sig åt sin hantverksskicklighet. Inte långt efter deras giftermål interneras han och det är tanken på hustrun som håller Gikonyo uppe under åren i lägret.

Karanja, den starka och självsäkra, som friade till Mumbi en dag för sent. Han hade aldrig förstått att hotet kunde komma från en blyg barndomsvän. Sorgen över sin förlust vänder han inåt. Han övertygar sig själv att han inte bara räddar sig själv genom att arbeta åt kolonialmakten, han gör också sin by en tjänst. De förstår ju inte att de inte kan komma undan engelsmännen som har kommit för att stanna. De måste anpassa sig eller gå under. Han vet för han känner dem ju.

Mumbi, den vackra systern till motståndskämpen Kihika som förråddes av någon i kamratkretsen. Mumbi väntar troget på sin make och sköter hemmet och hans mor. När Karanja lämnar nyheten om att hennes make ska friges, låter hon sig i sitt lyckorus förföras av sin tidigare vän. Hon ammar fortfarande barnet när maken till slut stiger in genom dörren.


(På svenska Om icke vetekornet.)

Illusionen om gud

av Richard Dawkins är en bok med argument för ateister. Dawkins tror på vetenskap och menar att den dagen det finns bevis för att en gud existerar så kommer han naturligtvis att ompröva sin åsikt.

Skillnaden mellan en religiös fanatiker och en fanatisk naturvetare är att den religiösa vet att hans sanning är den enda medan naturvetaren inte tror på något som inte har bevisats.

En orörd sträng

Dag Hammarskjölds liv i haiku och fotografier, av Kaj Falkman. En mycket fin bok som verkligen berör.

Boken innehåller ett 50-tal haikudikter och varje vers analyseras och sätts in i ett sammanhang, antingen i Hammarskjölds liv eller mot hans vackra fotografier som boken illustreras med. Varje vers ger en liten inblick i hans liv och värld.

Men boken lär inte bara om Hammarskjölds liv, den lär också massor om Haiku. Falkman är ordförande i Svenska haikusällskapet och förklarar enkelt och inspirerande vad en haiku är och hur den ska skrivas. Utan  att fördöma tar han också med verser som inte är äkta haiku, men som utnyttjar formen, och därmed förklaras haikun tydligare.

Ta hand om min mor

av Kyung-Sook Shin handlar om en gammal kvinna som försvinner spårlöst på centralstationen i Seoul.

Läsaren får följa de olika familjemedlemmarnas reaktioner utifrån ett berättarjag som visar sig vara den försvunna kvinnans röst. Tyvärr stör det mig att berättarjaget inte är konsekvent. Ibland talar hon till personen, i ett kapitel berättar hon 3:e person, på slutet deltar hon också i berättelsen.

Men bortsett från min förvirring kring vem och hur det berättas är historien om den försvunna kvinnan en vacker skildring av en sydkoreansk familj. Våld och svårigheter berättas inte rakt ut men framkommer ändå. Den försvunna moderns liv berättas nästan som en hjältesaga och hennes uppoffring ställs i relation både till gamla traditioner och barnens modernare leverne.

En ganska annorlunda och mycket läsvärd bok.

Okända väsen

Jag har läst om Tracy Chevaliers bok om Mary Annings liv.

Det är en intressant berättelse i en brytningstid där vetenskapen är på frammarsch genom nya geologiska upptäckter. Vad är det för monster som Mary hittar i klipporna? Och hur kan några av guds skapade varelser hamna mitt inne i stenarna, när bergen skapades före djuren? 

Grand Final i skojarbranschen

av Kerstin Ekman handlar om två kvinnor vars liv flätats samman av en lögn. Den vackra Lillemor anlitas av den fula Barbro att skicka in hennes bidrag i en litterär tävling. Barbro vet nämligen att man måste vara vacker för att lyckas i förlagsbranschen.

Barbro skriver medan Lillemor redigerar och står som författare och deras samarbete rullar på. Lillemor får inte chansen att dra sig ur och till slut sitter hon invald i svenska akademin. Bakbunden av lögnen ser Lillemor inget annat val än att fortsätta spela sin roll.

När hon till slut säger ifrån går det några år och sedan kommer den hämnd från Barbro som hon alltid fruktat.  Ett manuskript där inte bara deras lögn, utan hela Lillemors liv, läggs ut för allmän beskådan. Lillemor räddar sitt ansikte genom att återigen låtsas att det är hon som skrivit. Och inte nog med att hon räddar situationen, trollen som alltid har funnits i utkanten av hennes av depressioner kantade liv, spricker när hon nu tvingas dra ut dem i dagsljus.

Healingkoden

Alexander Loyd bjuder på en universiell healingkod som ska kunna bota i princip alla sjukdomar. Redan här kunde jag ha slutat läsa, men det gjorde jag inte. Det är faktiskt med övertygelse och hänvisning till vetenskapliga studier som Loyd har gjort mig intresserad av healing.

Allt i universum är byggt av energi, varje atom hålls ihop av energi och våra celler i kroppen består också av energier. Varje cell påverkas av vad vi är med om och Loyd menar att minnen som lagrats i våra celler hjälper till att skydda oss mot faror. Men minnena kan vara både sanna och falska. Falska minnen kan vara ännu starkare än verkliga och när dessa aktiveras orsakar det stress i kroppen som i sin tur orsakar sjukdomar. Loyd menar att healing kan lösa upp falska cellminnen och på så vis ge immunförsvaret möjlighet att arbeta på rätt sätt.

Varför inte? Om kemiska preparat i form av läkemedel kan få kroppen att läka, varför skulle inte energiströmmar genom healing kunna påverka kroppen på ett positivt sätt.

Siri

Lena Einhorn ger ett varmt porträtt av Siri von Essen i den här boken. Hon tvekar inte att visa upp Siris egoistiska sidor, men gör det så ödmjukt att man som läsare knappt kan förstå varför samtiden inte kunde förstå Siris behov av att utveckla sina skådespelardrömmar före äktenskap och moderrollen.

Förutom att skildra Siris liv och äktenskap med Strindberg, utifrån väl dokumenterade historiska fakta får man anta, visar Einhorn också på hur svårt det var för kvinnan att frigöra sig och hur starka konventionerna var i den högre samhällsklassen hon kom från.

Språket i boken är befriande vackert och lättläst med balans mellan dialoger och berättande och rätt som det är ett utdrag av ett autentiskt brev.