Bokklubben vid livets slut

Will Schwalbe berättar ömsint om hur hans relation till sin mor Mary Anne fördjupades genom de böcker de läste under hennes sjukdomsperiod, då hon levde sina sista år med cancer i bukspottskörteln.

Genom de olika böckerna berättas inte bara om deras relation utan också Mary Annes livsverk, hur hon arbetade för att hjälpa människor. Både internationellt och i sin närhet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att hjälpa. Man måste heller inte åka ut i världen och arbeta med flyktingar eller som volontär, det kan räcka med ett ekonomiskt bidrag till en hjälporganisation.

Små solfåglar långt borta

av Christie Watson utspelar sig i Nigeria. Romanens berättarröst är Blessing, en tolvårig flicka med starka band till sin storebror Ezikiel. Syskonen avgudar sin far, men rycks upp ur sitt trygga liv med luftkonditionering, kylskåp, rinnande vatten och skola, när deras mor, Timi, överraskar honom ovanpå en annan kvinna. De flyttar hem till moderns föräldrahem på landsbygden i Nigeria.

Morfar, som har konverterat till islam, styr familjen och anställda med järnhand men har inte något arbete och de pengar som kommer in räcker inte till skolavgifter. Timi får anställning på hotell och jobbar på alla möjliga tider för att få ihop pengar till skolavgift och mediciner till Ezikiel som har jordnötsallergi.

Mormor tar med Blessing och börjar lära upp henne i barnmorskeyrket. Närgångna och gripande scener om könsstympade nigerianska kvinnors förlossningar. Mormor försöker förklara kulturen och varför många mödrar fortfarande vill stympa sina nyfödda döttrar men hon lär Blessing hur fel det är och hon får handgripligen lära sig alla problem det orsakar.

Landet är fullt av miljöförstöring, oroligheter och kidnappningar pga engelsmännens exploatering av landets oljeresurser. Ezikiel som inte klarar skolgången pga sjukdom dras till ungdomsgängen som kidnappar vita oljebolagsarbetare.

Trots fattigdomen, oroligheterna och tragedierna andas ändå romanen hopp. Personerna utvecklas och ser en framtid i landet. I alla fall ser Blessing Nigerdeltat som sitt hem.

Det går an

av Carl Jonas Love Almqvist. Sara Videbeck och sergeanten Albert träffas då de reser mellan Stockholm och Lidköping. Sara är glasmästardotter och van att styra och sköta sig själv. Hon driver glasmästeriet efter sin fars död, men kommer att förlora rättigheterna när modern går bort. Men det hon har redan planerat hur hon ska reda sig utan att behöva gifta sig och lämna bort sitt självbestämmande till en man.

De blå damerna

av Kristina Appelqvist. Till slut var ju till och med jag tvungen att ta tag i den här lokala deckardrottningen från Skövde. Och visst var det kul att läsa om stölden och mordet i konsthallen. Där har jag ju faktiskt jobbat - på riktigt.

Inga mord och inga stölder, inte ens ett stöldförsök när jag satt och vaktade tavlorna. Skam till sägandes minns jag inte ens vem eller vad som ställdes ut när jag vaktade. Låååångtråkigt var det. Det var inte boken.

Allt vi aldrig gjorde med varandra

av Inger Alfvén är en roman som verkligen tilltalade mig. Den är lätt att läsa med sina korta kapitel där romanens personer får komma till tals utifrån sitt eget perspektiv. Speciell knorr att den avlidna styvfadern får spöka med sina efter-döden-tankar också.

Persongalleriet består av Viktoria, Marianne (Viktorias mamma), Harald (Viktorias pappa), Perry (Mariannes nya man), Max (Perrys son), Jonas (Viktorias tilltänkta make), Sonja (Haralds nya fru) och Anders (Haralds granne).

Hela romanen utspelar sig en midsommarafton. Viktoria ska gifta sig, inte av kärlek utan för att hon vill ordna upp sitt liv. Hennes karriär som fotomodell har gått i stöpet och hennes relation till Max har tagit en traumatisk vändning då han har hamnat i fängelse anklagat för att ha dödat sin flickvän. Viktoria och Perry står på Max sida medan Marianne vänt sig ifrån styvsonen och när Perry hastigt dör hamnar både Viktoria och Marianne i en sorgereaktion där de också måste välja väg framöver.

Alfvén har ett vackert språk utan att vara tillkrånglat, hon återger så träffsäkra reflektioner att jag bara njuter när jag läser.

Det som inte växer är döende

av Jesper Weithz är en thrillerliknande roman om två människor som får uppleva hur världen rämnar omkring dem.

Lite krystad spänning, men för all del spännande. Genom hela romanen så hålls hoppet uppe genom den planerade resan till Brasilien, till den enda plats där Lotte kan få hjälp att överleva sin sjukdom. Henrik ska bara ta en avstickare som hans jobb kräver innan han ska ansluta vid kliniken. Hoppet hålls uppe ända till det faktiskt är för sent.

Ett mycket svart slut, men det är slutet som lyfter boken trots allt. Här passar verkligen att avluta berättelsen med ett stort, svart avgrundsdjup.

Kriget är slut

Morgan Allings självbiografi om sin uppväxt hos missbrukare och som fosterbarn.

Väldigt bra och inlevelsefullt uppläst. Det är beviset på att han är en så bra skådespelare som han hela tiden ville bli.

Riktigt bra miljöskildringar och alla som växte upp på 70-80-talet kan nog känna igen skolmiljöerna och gårdarna.

Det jag inte förstår är hur han kan "komma ihåg" vad han tycket och kände som 4-åring. Jag har också bott på barnhem som 4-åring, men inte kommer jag ihåg mer än några få detaljer. Antingen har Morgan Alling ett fenomenalt minne eller så har han återskapat sina minnen (dvs lagt sina vuxna värderingar i hur han borde ha känt).