19 november 2017

Vi är alla helt utom oss

av Karen Joy Fowler är lång och ganska typiskt amerikansk. Varför måste en ung flicka komma till college som udda och försagd och sedan låta tristessen kulminera i en detaljerat beskriven första knark-erfarenhet?
Men egentligen handlade det om en flicka, Rosemary, som de första 5 åren i sitt liv växte upp med en lika gammal schimpans-syster. Traumat efter att de skiljdes åt har gjort att Rosemary förträngt minnen och medvetet valt att inte tänka, inte tala om det som hänt. Hon blev sedan mobbad hela skoltiden - som ap-flickan.
När hon går på college träffar hon sin bror vid ett tillfälle strax efter knarkincidenten, brodern som rymde hemifrån och aldrig kom tillbaka. I periferin får vi veta att han vigde sitt liv åt att försöka påverka djurförsöksindustrin genom illegala aktioner.
Bokens slut är ljummet och ljust avfasat. Rosemary och hennes mamma återknyter kontakten med schimpans-systern/dottern och ägnar sig åt att ideellt sköta om de gamla schimpanserna på djurförsöksanläggningen.

Visst finns det många dimensioner i romanen. Personporträttet, den udda flickan som formats av sina första fem år, och som kämpar med att styra utvecklingen av sin personlighet. Flickans vilja att till varje pris inte låta sig jämföras med en apa, och i boken väcks självklart frågorna om hur stor skillnad det är mellan djur och människor egentligen. Och mellan människor... mellan individer oavsett. Djurförsöksindustrin exponeras, och ställning tas på ett ganska försynt sätt trots allt, inget agiterande. Skolan, universitet, forskarvärlden är platserna där romanen utspelas. En hel del forskningsresultat vävs in i berättelsen och författaren låter berättarjaget vara förnuftigt ifrågasättande till vetenskapens slutsatser.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar